Azerbajdzjanska republikens president Gejdar Alievs tal på OSSE-mötet i Lissabon - 2 december 1996

Käre herr Ordförande!

Mina damer och herrar!

Jag hälsar hjärtligt stats- och regeringsledarna och alla övriga deltagare här på mötet. Jag hoppas att detta möte kommer att bli ett viktigt led i förstärkandet av säkerhet och samarbete i Europa.

Det har gått drygt 20 år sedan Den avslutande akten undertecknades i Helsingfors. Denna akt har faställt höga standarder av rättsliga och humanitära principer inom förhållandena mellan människor och länder på den europeiska kontinenten.

Under denna period har värden genomgått stora förändringar, nya oberoende stater har uppstått, frihets och demokratiideer har blivit huvudledande över hela europeiska kontinenten och även utanför dess gränser. OSSE-verksamhet har spelat en viktig roll för internationell säkerhet, statsuveränitet, territoriell helhet och gränsernas okränkbarhet, fredlig konfliktslösning samt mänskliga rättigheter och friheters skydd.

Tiden har visat att OSSE är en stark och produktiv organisation och vi uppskattar högt den väg som vi har gått, och vår organisations insats i processerna i världen.

Azerbajdzjanska folket har fått tillbaka sitt oberoende och börjat bygga en demokratisk och rättslig stat och skapa marknadsekonomi. I den utveklingen har Azerbajdzjan alltid fått verksam hjälp från OSSE.

Trots att det finns objektiva problem på grund av övergångsperioden och kriget som vi blev tvungna att vara i, föstärker vi statsoberoendet och genomför grundliga politiska och ekonomiska reformer.

I Azerbajdzjan har man återskapat sådana demokratiprinciper som åsiktsfrihet, flerpartisystem och yttrande- och religions frihet. Genom en nationell referedum har man stiftat den första demokratiska grundlagen av Azerbajdzjan, man har genomfört valet till republikens parlament grundat på flerpartisystem.

Man har framgångar i liberaliseringen av ekonomi, storskalig privatisering av statlig egendom, reformer inom jordbrukssektorn, bland annat har vi upplevt förändringar som gäller personlig egendom - man har fått rätt att sälja och köpa mark utan några begränsningar.

Man har fått stora möjligheter för utländska investeringar i Azerbajdzjans ekonomi.

Man har slutat flerbiljonskontrakt med de största oljebolagen i världen för att gemensamt utvinna energiresurser inom azerbajdzjanska sektorn i Kaspiska havet.

Vi är säkra över att Azerbajdzjan går den rätta vägen i sin anslutning till världens gemenskap av oberoende stater, och den motsvarar azerbajdzjanska folkets livsintressen. Vi hoppas på stöd från OSSE och andra internationella organisationer och myndigheter med vår strategiska linje.

Mina damer och herrar!

Regionala konflikter, spridning av aggressiv nationalism, separatism och internationell terrorism är ett riktigt hot för fred, framsteg och utvecking i vår region.

Många folkslag, bland annat de som bor på före detta sovjetområde, i Kaukasus, blev inblandade i blodiga krig. Dessa krig slutar med massdöd av människor och etnisk rensning. Oberoende stater blir ockuperade, miljoner av människor förvandlas till flyktingar. På grund av detta finns det mycket kvar som OSSE skall göra för att nå gemensam säkerhet på Europeiska kontinenten.

Som ni vet har Republiken Armenien riktat sin aggression mot vår republik för att tillägna sig Nagorno-Karabak som sedan urgammal tid har varit Azerbajdzjans mark. Som resultat av denna aggression blev 20 procent av Azerbajdzjans territorium ockuperade av Armeniens stridskrafter. Drygt tjugo tusen av våra medborgare dödades, drygt hundra tusen sårades och blev handikappade, sex tusen blev fångar. Över en miljon azerbajdzjanier, dvs 15 procent av vårt land befolkning blev flyktingar. I redan fyra år har de varit tvunga att tillbringa vinter i tältläger under olidliga villkor. På ockuperade områdena förstördes, bränndes och plundrades rund 700 städer och byar, tusental sjukhus och bostäder samt historiska och kulturella monument som tillhörde till azerbajdzjanska folket.

I fyra resolutioner som godkänndes av FN:s säkerhetsråd och i dess ordförande sex förklaringar krävs det att Armeniens stridskrafter skall ovillkorligt, omedelbart och i full skala föras ut ur alla ockuperade Azerbajdzjans territorier. Flyktingar skall återvända till ständiga boenden. Dessa dokument bekräftar vår republiks suveränitet och territoriella helhet samt att Nagorno-Karabak tillhör till Azerbajdzjanska republiken. Dock visar Republiken Armenien sin ovilja att följa dessa förordningar.

OSSE-minskgruppen, som grundades i 1992, har arbetat lika mycket för att lösa armenisk-azerbajdzjanska konflikten på ett fredligt sätt. Tack vare denna grupps verksamhet och Ryska Federationens nära deltagande lyckades man att sluta avtal om eldupphör i maj 1994.

Att man under en lång period har följt eldupphörsreglerna är en viktig prestation, som visar vår strävan efter fred. Eldupphörsregimen har hjälpt oss att fortsätta, stabilisera och göra ordning i förhandlingsprocessen, den har blivit ett säkert fundament för vidare ansträngningar och arbete i denna riktning. Azerbajdzjanska sidan kommer än vidare att följa denna regim tills fredsavtalet blir slutet.

I syfte att nå snar eldupphör och skapa OSSE:s flernationella stridskrafter som skulle bevara fred, gjorde vi allt möjligt för att stödja förordningarna angående dessa åtgärder, som stiftades i 1994 på OSSE-mötet i Budapest.

Förhandlingsprocessen har blivit mycket mer aktiv och intensiv efter OSSE-mötet i Budapest. Vi har även skapat en tvåsidig förhandlingskanal med Armenien på presidentsnivå, befriat krigsfångar och gisslan från både sidor.

Armeniens och Azerbajdzjans presidenters gemensamma förklaring i april i Luxemburg har blivit ett viktig steg mot konfliktlösningen. Denna förklaring är verkligen det första dokumentet mellan Armenien och Azerbajdzjan som visar både sidors vilja att sluta den beväpnade konflikten med internationella principer och normer som grund.

Under mina personliga möten på andra nivåer med OSSE-staternas ledare förde vi breda diskussioner, letade efter de mest optimala och ömsesidigt lönande sätten att sluta armenisk-azerbajdzjanska konflikten.

Kära regerings- och statsledare! Några dagar före Lissabonmötet skikade jag brev till er, där jag föreslog en variant av konfliktösningen som är baserat på strikt följning av OSSE-principer, FN:s stadgar och allmänna internationella rättsnormer. I detta förslag har alla sidors intressen tagits till vara.

Denna kompromisslösning av konflikten består av följande delar: att bevara Azerbajdzjanska republikens territoriella helhet, garantera säkerhet för all befolking som bor i Nagorno-Karabak (som är en del av Azerbajdzjanska republiken). Detta sätt av konfliktlösning hittar stöd hos alla internationella organisationer, och det motsvarar i stort sätt principerna som blev föreslagna av den nuvarande OSSE-presidenten under hans besök i konfliktområdet i 1996.

Men till stor besvikelse fortsätter Republiken Armenien att undvika att ta något beslut som skall motsvara FN:s stadgar, OSSE-principerna och den internationella rätten.

Den vägrar att erkänna Azerbajdzjanska republikens territoriella helhet, försöker att legitimesera aggressionenes försök och få suveränitetsstatus för Nagorno-Karabak dvs bevisa dess oberoende från Azerbajdzjanska republiken för att sedan ansluta denna region till Armenien.

Sedan början på armenisk-azerbajdzjanska konflikten i Nagorno-Karabak har det hänt jättestora förändringar i världen. På det postsovjetiska området har nya oberoende stater uppstått och Azerbajdzjanska Republiken är en av dem. Våra staters suveränitet, territoriella helhet och gränsernas okränkbarhet var bekräftade av hela Världsgemenskapen.

Någon kränkning av dessa principer kan hindra fredskapandet och stabilitet, den förstärker motståndet och tar bort folkets hopp för lugn och gynnsam framtid.

Olagliga krav som gäller Nagorno-Karabak motsvarar inte de konventionella normerna av internationell rätt. Vi kommer aldrig att tillfredställa dessa krav, vi kan inte acceptera att en annan armenisk stat uppstår på Azerbajdzjans territorium.

Och slutligen skall den armeniska sidan inse att konflikten som den startade och som har pågått nu i åtta år har blivit en jättestor tragedi och orsakat mycket lidande inte bara till azerbajdzjanska folket utan också till armeniska folket, som har hamnat i svårt läge.

Jag är säker över att om man löser konflikten med FN:s stadgar, OSSE-principer och den internationell rätts normer som grund, kommer det att bli möjligt att sluta en varaktig och stark fred mellan Armenien och Azerbajdzjan, samt att återskapa bra förhållanden mellan armeniska och azerbajdzjanska folken och skapa de bästa villkoren för all befolkning i Nagorno-Karabak. Konfliktregleringen kommer att leda till ett framgångsrikt ekonomiskt samarbete i transkaukasiska områdena och öppna ny möjligheter för att framgångsrikt lösa sociala och ekonomiska problem i vår republik samt dra full nyttja av demokratins och frihetens frukter.

Vi vill inte ha krig, vi vill ha fred. Jag tilltalar till Armeniens president herr Levon Ter-Petrosian och till hela armeniska folket och uppmanar dem till fred och samarbete.

Jag tilltalar till regerings- och statsledare som deltar i OSSE-mötet i Lissabon och ber dem att göra allt möjligt för att snart sluta armenisk-azerbajdzjanska konflikten som är en av de mest varaktiga och förstörande regionala konflikterna i Europa.

Att vidta alla möjliga åtgärder i namnet av fred, välfärd och stabilitet av alla folkslag på vår kontinent är vår heliga plikt.

Tack för uppmärksamhet.