Det är extraordinära omständigheter som får mig vända sig till Er med förevarande uttalande.

Från den 10 april 1994 vidtog Republiken Armeniens Stridskrafter en ny storskaliga offensiv mot Goranboy- och Tartarområde, och från den 11 april - mot Agderin- och Ağdamområde av Republiken Azerbajdzjan. I de här dagarna förbanden, som hade slått tillbaka de oavbruten anfallen av överlägsen till antalet förbanden av Republiken Armeniens Stridskrafter, utkämpar blodiga försvarsstrider. Från Armeniens territorium överförde i konfliktområdet воинский en militärisk kontingent till ett antal av cirka 3000 personer tillsammans med tiotalen delar av pansarutrustningen och grovkalibrigt artilleri, inklusive BM-21 Grad, ur vilka beskjuter sig samhällen av anvisade områden i Azerbajdzjan. I de här byarna finns de stora förstörelserna och de talrika offeren bland civilbefolkningen.

Alltså Republiken Armenien, som fortsätter  sitt erövringskrig på Azerbajdzjans territorium, iräktar på  oavhängigheten, suveräniteten och teritoriella helgjutenheten av Republiken Azerbajdzjan, och utsätter Azerbajdzjans statsväsende för hot.

Armenien fortsätter aggression och blockerar fredsprocessen, i vilken är Azerbajdzjan en aktiv deltagare.  Varje gång med förverkligandet av  en ny offensiv under eller dagen före de stora förmedlande initiativen, kastar angripare cyniska stridshandsken åt världsförening, som företar tyvärr de framgångslösa försöken av biläggningen av den här blodiga konflikten.

Jag kvalificerar den sista armeniska offensiven som en ny etapp av Republiken Armeniens aggression, och målet är erövringen av nya Azerbajdzjans territorium. Trots att många deklarationer om strävan efter en fredlig biläggningen av konflikten, demonstrerar Republiken Armenien sina verkliga avsikter med sina sista offensiv på territorium av en suverän stat-medlem av OSS, och deras avsikter består i en strävan att utöva inflytande på Azerbajdzjan och Azerbajdzjans ledningen och blockera fredsprocessen.

Jag vill särskilt rikta Er uppmärksamhet på faktum att den nya offensiven av armeniska stridskrafter  börjades dagen före öppnandet av sammanträde av ESK Minskgruppen den 11 april i Prag, i som deltar bland annat ombuden av Azerbajdzjan och Armenien.

En upptrappning av Armeniens aggression mot Azerbajdzjan händer genom genomförandet av de intensiva förhandlingar som en del av ett rysk förmedlande  initiativ och genom nuvarande mottagande av  statschefer av OSS.

Vi måste kosntatera att efter sammanträdet av statschefer av OSS i Asjchabad i december av 1993, när kom till stånd mitt mottagande med Armeniens President herr Levon Ter-Petrossian, Republiken Armeniens politik mot Republiken Azerbajdzjan undergick inte de positiva förändringar. Armeniens stridskrafter fortsätter ockupera mer än 20% av Azerbajdzjans territorium och förverkliga en etnisk utrensning, människor dödar, miljoner av azerbajdzjanska flyktingar, som kyffar in dem i campingen, lider otroliga förluster och lidanden.

Jag vill notera att Azerbajdzjan har tagit en aktiv del i alla förmedlande ansträngningar av världsföreningen, iklusive internationella organisationer och stora statser. I den här raden bland mina förhandlingar med President av Armenien – mottagande av förvarsministrar av Azerbajdzjan, Armenien och Ryska federationen på den 18 februari 1994, ankomsten av ordförande av ESK Minskgruppen herr Jan Eliasson i Azerbajdzjan och Armenien i mars av 1994, mottagande av talmännen av Azerbajdzjan och Armenien den 12 mars, förhandlingar i Baku och Moskva med speciellt ombud av President av Ryska federationen herr V.N. Kazimirov, ankomsten av fredsstiftande gruppen av Interparlamentariska församlingen av OSS i mars av 1994 м. Alla försöken av Azerbajdzjan att hitta ett ömsesidigt fördelaktigt beslut stöter dock på kraftposition av Armenien.

Republiken Armenien torpeder varje konstruktiva förslagen och framställer på förhand oacceptabla villkor. Deras det väsentligabestår i strävan av Republiken Armenien, som har skapat ett nytt uppmarschområde, att byta ut ockuperande territurim mot statusen av en självstandig stat för Nagorno-Karabach, det vill säga uppdela faktiskt Republiken Azerbajdzjan.

En befogad position av Republiken Azerbajdzjan består i strävan att uppnå befrielse av alla ockuperande territorium och återuppbyggnaden av sin suveränitet, hemkosmten av alla flyktingar och undanröjandet av följder av Republiken Armeniens aggression. Azerbajdzjan vill inte börja krig och kallar Armenien för fred på grund av allmänna principer i förbindelser av suveräna stater. Med strävan för civilfred och samstämmigheten är azerbajdzjansk regeringen beredd att garantera säkerhet och civilrättigheter för de armeniska invånarna i Nagorno-Karabach på grund av underkastelse under Azerbajdzjans Konstitution.

Som ni kommer ihåg, har Azerbajdzjan erbjudit i Asjchabad att bearbeta ett system av bilaterala och multilaterala överenskommelser, som är inriktade på stabilisationen av den politiska situationen, det ömsesidiga erkännandet och respekten av suveränitet, den teritoriella helgjutenheten och gränsernas okränkbarhet av varje staten-medlem av OSS.

Jag måste tala om det igen, därför att livetbekräftar: en likgiltighet till faktum av  en medlem av OSS – Republiken Armenien – utförer agression mot andra medled av OSS – Republiken Azerbajdzjan, stänger praktiskt  möjligheterna av formning av livskraftig internationell organisation, som skulle vi alla vilja se OSS.

Jag skulle vilja uppfordra Er diskutera på nuvarande mottagande frågan om armenisk-azerbajdzjansk konflikt för att fatta de konkreta besluten, som undanröjer aggression mot Republiken Azerbajdzjan och följder.

Vi kallar igen med anförande till statschefer:

- sätta ett politiskt betyg av Republiken Armeniens aggression mot Republiken Azerbajdzjan;

- fordra från Republiken Armenien att sluta krig mot Republiken Azerbajdzjan och ta ut omedelbart och sina stridskrafter från territorium av suverän Azerbajdzjan;

- fordra från Republiken Armenien de politiska garantierna av oförnyelse av krig;

- tillämpa sanktioner mot OSS medlem - Republiken Armenien, som  utförer en stridsaggression mot andra medlem av OSS.

Ytterligare dröjsmål och overksamhet hotar större  olyckor för alla stater av OSS.

Heydar Aliyev,

President av Republiken Azerbajdzjan.

Tidningen "Bakinsk arbetare", den 19 april 1994