Khojaly-massakern är ett brott mot mänskligheten


Aggressions- och folkmordspolitik har genomförts av armeniska nationalister mot azerbajdzjaner i mer än två hundra år. Denna politik syftade till att fördriva azerbajdzjaner från deras förfäders land och att grunda ”Kungariket Armeniens” som är bara en fiktion av armeniska historiker och ideologer. För att genomföra sin offensiva och aggressiva politik har de använt olika sätt och medel, inklusive historiska förfalskningar, politiska provokationer, stöd på statlig nivå, aggressiv nationalism, separatism och även aggression mot grannländer. Därför bildades nationell-kulturella, religiösa, politiska organisationer samt terrororganisationer både i Armenien och i andra länder som mobiliserade krafter från den armeniska diasporan och lobby.

Rysk-persiska krigen under första kvartalet av 1900-talet ledde till uppdelningen av Azerbajdzjan, som orsakade en massiv flytt av armenier från Iran och Turkiet till Karabachs territorium och därför förändrades den demografiska situationen på ett artificiellt sätt. År 1905 begick armeniska nationalister en stor del av massaker på azerbajdzjaner och förstörde hundratals azerbajdzjanska bosättningar. Under den armenier-dominerade politiska och militära ledningen i Baku Kommun år 1918 utfördes en grym plan som syftade till etnisk rensning av azerbajdzjanska folk i Baku. Som ett resultat dödades tiotusentals oskyldiga människor samt förstördes många hus, kulturminnen, moskéer och skolor. Armenier massakrerade den fredliga azerbajdzjanska befolkningen i Baku, Ganja, Shamakhi, Guba, Lankaran, Karabach, Mugan och i andra delar av Azerbajdzjan.

Deportation- och folkmordspolitik mot azerbajdzjaner fortsattes också med försåtliga och lömska metoder under den sovjetiska regimen, som proklamerade erkännande av alla nationers jämlikhet. Samtidigt antogs en stor del av felaktiga och orättvisa beslut beträffande azerbajdzjanska folk. Enligt ett av sådana orimliga beslut under 1920-talet tilldelades Armenien regionen Zangezur som historiskt var en azerbajdzjansk provins. Som en följd av överföringen av Zangazur till Armenien blev den gamla Nachitjevan geografiskt skilt från resten av landet. I Nagorno-Karabach bildades en armenisk autonomi.

P.g.a. det orättvisa beslutet som fattats av sovjetiska myndigheter fick armenier grunder till att deportera hundratusentals azerbajdzjaner från deras förfäders land (1948–1953) och att faktiskt skapa en monoetnisk stat i Republiken Armenien.

Utbrottet av den grundlösa konflikten i Nagorno-Karabach år 1988, armeniska barbariska handlingar på Azerbajdzjans territorium och bittra plågor av de oskyldiga offren ignorerades tyvärr av både de sovjetiska myndigheterna och världssamfundet. Inspirerade av sådan reaktion fortsatte armenierna med att begå folkmord och våldsamma handlingar som riktade sig mot azerier. Tjugo procent av Azerbajdzjans territorium, däribland sju provinser nära Nagorno-Karabach region – Kalbajar, Lachin, Aghdam, Fuzûlî, Jabrail, Gubadli och Zangilan, ockuperades av de armeniska väpnade styrkorna. Över en miljon azerier fördrevs från sitt hemland på ett barbariskt sätt, tiotusentals människor mördades, svårt skadades och hölls i fångenskap. Hundratals bosättningar, kultur- och utbildningsinstitutioner, hälsovårdsbyggnader, historiska och kulturella monument, moskéer samt kyrkogårdar jämnades med marken till följd av armenisk vandalism.

De massakrer begåtts av armeniska beväpnade banditer i Karkijahan, Meshali, Gushchular, Garadagly, Agdaban och i andra azerbajdzjanska byar i Nagorno-Karabach region samt Khojaly-massakern är våldsamma brott mot mänskligheten som kommer att kvarstå som en svart fläck på ”lidande och miserabla” armeniernas samvete.

Khojaly-tragedi är ett av de mest fruktansvärda brotten på 2000-talet som begåtts mot azerbajdzjanska folket av armenierna, av armeniska författare av den chauvinistiska politiken som syftar till att skapa en monoetnisk stat och bilda ”Kungariket Armeniens”.P.g.a. vilda massaker på den azerbajdzjanska befolkningen ignorerades av världssamfundet och internationella organisationer, fortsatte armeniska banditer sina fruktansvärda brott i slutet av 2000-talet, som ledde till ockupationen av angränsande områden i Azerbajdzjan och gräsligt illdåd mot mänskligheten som startades år 1905.

Natten till den 26 februari 1992 omringade och attackerade armeniska väpnade styrkor den antika azerbajdzjanska staden Khojaly och jämnade denna stad med marken.Armeniska soldater fick hjälp från det 366:e infanteriregementet, vars personal i huvudsak bestod av armenierna, som baserades i staden Khankendi sedan Sovjetunionens tid. Denna massaker har skrivits med blodiga bokstäver i Azerbajdzjans historia.

Först förstördes staden Khojaly med massiv eldgivning från kanoner och flera olika vapen samtidigt. Brand bröt ut i staden. Senare strömmade infanteriet till Khojaly från flera håll och vidtog brutala repressalier mot den överlevde befolkningen.

På samma dag inom en kort tid mördades 613 civila av de armeniska väpnade styrkorna på ett våldsamt sätt med användningen av brutala tortyrer ochskadades svårt 421 personer.

Den fredliga befolkningen som lyckades fly från den förstörda staden hittades senare på vägar till skogar och torterades till döds av den armeniska militären. Levande människor var skalperade av armeniska brutala banditer, som skar ut organ urlevande människors kroppar, stack ut ögonen på barn, stack bajonetter i magen på gravida kvinnor, nedgrävde eller brände levande människor samt minerade en del av liken.

På en enda dag försvann 1275 människor medan många togs som gisslan. Staden med mer än 10000 invånare ockuperades, dess byggnader förstördes och brändes ner. Ödet av 150 människor, varav 68 kvinnor och 26 barn är fortfarande okänt. Som en följd av den enorma tragedin fick över 1 000 personer permanenta hälsoskador och många drabbades av skottskador av varierande svårighetsgrad. Bland de mördade offren fanns det 106 kvinnor, 83 barn och 70 åldringar. 487 personer blev handikappade, varav 76 tonåringar.

Till följd av detta militära och politiska brott var sex familjer helt förintade. Totalt 25 barn förlorade båda sina föräldrar och 130 barn förlorade en av dem. 56 personer brändes levande.

Ilham Aliyev, Presidenten av Republiken Azerbajdzjan, sade till det azerbajdzjanska folket i sitt tal med anledningen av årsdagen av Khojaly-massakern ”hundratals civila torterades och mördades och döda kroppar förolämpades utan någon anledning. Barn, kvinnor, äldre människor samt alla familjemedlemmar massakrerades. Khojaly tragedi är ett av de våldsammaste brotten mot mänskligheten på grund av stor grymhet och omänsklighet”.

Det är svårt att föreställa sig att ett sådant oöverträffat barbari ägde rum i slutet av 2000-talet och bevittnades av hela världen!

Denna handling av masslakt och hänsynslös förstörelse var en del av terrorpolitiken mot landets oberoende och Azerbajdzjans territoriella integritet och samtidigt blev det ett brott mot mänskligheten som helhet. Genom att begå ett folkmord i Khojaly ville de armeniska nationalisternaskrämma och förinta vårt folk, som kämpade för sina förfäders länder samt undergräva azeriernas vilja att skydda sitt hemland.

De militära attacker som utfördes mot staden Khojaly leddes av befälhavaren för 2:a bataljonen i 366:e regementet Seyran Ohanian, 3:e bataljonens befälhavare Evgeni Nabokih och stabschefen för 1:a bataljonen Valery Chitchyan. Mer än 90 stridsvagnar, stridsfordon för infanteri och annan regementets militära utrustning användes i angreppet. Regementets soldater Slavik Arutunyan, Andrey Ishkhanyan, Sergey Beglaryan, Movses Akopyan, Grigorij Kisebekyan, Vachik Mirzoyan, Vachagan Ayriyan, Alexander Ayrapetyan samt medlemmar av de armeniska väpnade styrkorna Karo Petrosian, Seyran Tumasyan, Valera Grigoryan och många andra deltog i folkmordet och angreppet riktat mot civilbefolkningen. Det visade sig att bland dem som begick den brutala massakern på civila i Khojaly var Armo Abrahamyan, avdelningschefen för inrikes frågor i staden Khankendi, Maurik Ghoukassian, avdelningschefen för inrikes frågor i Askeran provins, hans ersättare Shagen Barsegian, Vitaly Balasanyan, ordföranden för Armeniska National Front i Nagorno-Karabach, Serjik Kotjarjan, fängelsechefen i staden Khankendi och andra.

S. Ohanyan, som tjänade som major i armén under Khojaly-massakern, har förtjenat att bära generals-epåletter och utnämnts till försvarsminister i Republiken Armenien. Ett antal andra deltagare i detta brott har fått höga statliga befattningar i Armenien, i huvudsak på statsförvaltningen.

Förenta Nationernas generalförsamling antog genom sin resolution 96 den 11 december 1946 av innehåll, att folkmord är ett brott enligt folkrätten, som kränker människans värdighet och berövar folket den materiella och andliga värden som skapats av mänskligheten. Folkmordet strider mot Förenta Nationernas anda och syftemål samt fördöms av den civiliserade världen. Konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord som antogs av FN: s generalförsamling genom sin resolution 260 den 9 december 1948 och trädde i kraft år 1961, innehåller en internationellt erkänd definition av folkmord för straffrättsliga lagstiftningen. Alla fördragsslutande parter har erkänt att folkmord är ett brott mot grundläggande folkrättsliga regler och enats om att vidta åtgärder för att förebygga och bestraffa folkmord, såsom ett brott enligt folkrätten, vare sig det förövades i fredstid eller i krigstid. Arten och omfattningen av det fruktansvärda brottet som begåtts i Khojaly indikerar mycket tydligt att samtliga folkmordshandlingar som beskrivs i konventionen tillämpades under Khojaly-massakern. Det var i förväg planerat brott, en grym och skoningslös massaker, som syftade till att förinta befolkningen p.g.a. sitt etniska ursprung.

Det brottet som begåtts av armeniska militära styrkor strider mot internationella rättsliga normer och krigets lagar, som definierar folkrätten under väpnad konflikt. I enlighet med den internationella humanitära rätten skall kriget utföras endast av de väpnade styrkorna mellan stridande parter. Civila får inte delta i fientligheterna och har rätt till respekt för sina liv. Parterna i en konflikt måste ge dem hjälp och behandla dem humant. Enligt artikel 3 i IV:e Genèvekonventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid är följande förbjudet: våld mot liv och person, i synnerhet mord i alla dess former, stympning, grym behandling och tortyr av alla slag, antingen den är fysisk eller psykisk, samt kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling av den civila befolkningen.I artikel 33 i Konventionen anges att civila må i intet fall straffas för förbrytelser, som de inte själva begått.

Samfälld bestraffning ävensom varje slag av skrämsel, terrorism och repressalier mot civilbefolkningen är förbjudna. Enlig artikel 34 i den ovannämnda konventionen är gisslantagande också förbjudet. Men armenierna har visat sin bristande respekt för denna princip genom att de har tagit över tusen civila som gisslan bara i staden Khojaly.De armeniska väpnade styrkorna ignorerade folkrättsliga normer och använde grymma metoder och tortyrer i dödandet av civila i Khojaly. Det var ett riktigt folkmord i enlighet med Konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet från den 9 december 1948.

De som begått ofattbara onda handlingar mot den azerbajdzjanska civilbefolkningen i Khojaly är fortfarande ostraffade trots att de grovt har brutit mot de bestämmelser som anges i Genève-konventionen, i artiklarna 2, 3, 5, 9 och 17 i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, i konventionen om skydd av kvinnor och barn i nödsituationer och vid väpnad konflikt och i konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord. Sådan strafflöshet kan leda till nya brott.

Armenien skäms inte över sina fruktansvärda brott. Tvärtom har folkmordet på azerierna motiverats av Armeniens regering. Många misstänkta för folkmordshandlingarna är kvar i Armenien och hyllas som nationella hjältar. Den anti-azerbajdzjanska politiken genomförs i Armenien på den statliga nivån och ideologiska grunden skapas för ockupationen av azerbajdzjanska länder. Den förfalskade armeniska historien uppmuntras av myndigheterna med det enda syftet att höja chauvinistisk anda av armeniska ungdomar.

Det är mycket märkligt att parlamenten i vissa länder, som ignorerade Khojaly-massakern och föraktade den historiska sanningen, har även diskuterat myten om «det armeniska folkmordet» och till och med antagit orättvisa beslut om detta. Det är en av orsakerna till att försöken till fredlig lösning av den armenisk-azerbajdzjanska konflikten över Nagorno-Karabach misslyckas.

Armeniska historiker och politiker försöker dölja det faktum att våldsamma massakrer på azerier ägde rum i början av 2000-talet. Deras mål är att förvirra världssamfundet genom att blåsa upp ochfrämja erkännande av att händelserna i Armenien år 1915 var ett folkmord på armenierna.

Heydar Aliyev, den nationella ledaren av azerbadjanska folket, sade i samband med denna tragedi: «Khojaly-massakern är en av de mest betydande katastroferna och mänskliga tragedier under 2000-talet. Vi måste vidta åtgärder för att förhindra fler tragedier som den här i andra regioner i världen. Vi måste arbeta på ett mycket seriöst och målmedvetet sätt för att berätta sanningen om Khojaly-massakern för världssamfundet och se till att alla människor, som stöder de humanistiska idealen, kunde uttrycka sin kategoriska och entydiga synpunkt om denna tragedi.»

Det är också värt att notera att många våra nationella tragedier, bland annat Khojaly-massakern, har politiskt och juridiskt erkänts efter återkomsten av den nationella ledaren av azerbadjanska folket Heydar Aliyev till makten år 1993 på folkets enträgna begäran. På initiativ av den nationella ledaren antog Milli Majlis (Azerbajdzjans parlament) den 24 februari 1994 en resolution ”Om Dagen av Khojaly-massakern”. Det är ett dokument som innehåller en detaljerad information om orsakerna och skyldiga till tragedin.

Det råder ingen tvekan om att Heydar Aliyev Foundation under ledningen av Mrs Mehriban Aliyeva tar ett viktigt steg för att berätta sanningen om Khojaly-massakern för världen, att sprida information om verkliga händelser i Khojaly, att uppmärksamma detta folkmord på internationell nivå och att uppnå en objektiv bedömning av massakern. Under många år har Heydar Aliyev Foundation anordnat evenemang i 70 länder till minne av massakern i Khojaly. Heydar Aliyev Foundation arrangerar konferenser, minneskvällen för massakern, publicerar böcker, broschyrer samt ger ut DVD-skivor och gör spelfilmer om Khojaly folkmord.

Den internationella kampanjen ”Rättvisan för offren i Khojaly” som initierades av Leyla Aliyeva, vice-ordföranden i Heydar Aliyev Foundation och ordföranden i den rysk-azerbajdzjanska ungdomsorganisationen, blir mer och mer populär år efter år. Många aktiviteter, såsom konferenser, seminarier, minnesstunder inom ramen för kampanjen har anordnats över hela världen, bland annat i EU, OSS-länderna, Asien, Syd-och Nordamerika. Tack vare denna kampanj har Khojaly tragedi erkänts på några internationella forum. Styrelsen av Heydar Aliyev Foundation och Ungdomsforum har vidtagit åtgärder för att Khojaly-massakern kunde få erkännande från parlamentariker i 31 länder som ett brott mot mänskligheten. Flash mobs har organiserats på universitet i 20 länder. Dessutom inleddes den nya fasen av kampanjen som omfattar inlämningen av framställningar och petitioner till stats- och regeringschefer, OSSE:s Minskgrupp, Europarådets parlamentariska församling, FN:s generalsekretariat, utländska parlament och internationella organisationer, med kravet att erkänna Khojaly-massakern som folkmord och brott mot mänskligheten.

Den internationella kampanjen ”Rättvisan för offren i Khojaly” utförs av tusentals frivilliga i många länder och syftar till att informera världssamfundet om en av de mest fruktansvärda och brutala tragedier i mänsklighetens historia och att uppnå internationellt erkännande av Khojaly tragedi från politisk, moralisk och rättslig synpunkt.

Den azerbajdzjanska regeringen bedriver en målmedveten och konsekvent politik för att världssamfundet kunde få kännedom om de brottsliga händelser som begåtts av armeniska nationalister på azerierna och därigenom att få folkmordet i Khojaly erkänt internationellt som en förintelse.

Det internationella samfundet har redan tagit reda på sanningen. Den särskilda resolution om Khojaly folkmord som antogs av Islamiska konferensorganisationen är det första dokumentet utfärdat av en internationell organisation som har erkänt Khojaly-massakern som ett brott mot mänskligheten. I den resolution som antogs av 51 länder finns utvärderingen av det brott som har ägt rum i Khojaly ”en massaker på civilbefolkningen begåtts av de armeniska väpnade styrkorna” och ”ett brott mot mänskligheten”.

Azerbajdzjan, till skillnad från armeniska nationalister, har inget syfte med denna fråga att dra politisk, ekonomisk, territoriell eller någon annan nytta. Vårt mål är att skipa historisk rättvisa samt avslöja brottslingar och ställa dem inför internationell rätt. Därför måste världssamfundet ta reda på det globala hotet, etnisk separatism, samt terrorism och våldsideologi mot andra folk som genomförs av armeniska nationella chauvinister. Det är vår medborgerliga och mänskliga plikt mot de heroiska martyrerna från Khojaly som ska minnas och hedras av oss.